Idag är jag och firar sambons farmor som fyller jämt. Tar en vilopaus innan nästa aktivitet: middag. Kul! Jag dricker vin. Tagit 2 glas. Ser att en av tjejerna (lika gammal som jag) tar alkoholfritt och säger sig "inte må så bra". Kände genast vad ledsen jag blev. Tankarna snurrar. Är hon? nej! jag är före! ja ni hajar. Jag är såklart glad för alla som är gravida, men när man sitter sådär och tankarna och fantasierna börjar snurra så blir jag, avundsjuk? Jag nästan hoppas på att hon ska ta ett glas vin så jag kan släppa mina spekulationer.
3 kommentarer
M
11 Oct 2014 21:11
Jag hajar EXAKT! Var med om exakt samma sak senast i somras på en fest... Jag grät hela vägen hem sen :(
Sandra
12 Oct 2014 21:46
Tycker man har så rätt att känna så. Man rår ändå inte för det. Minns sensommaren innan jag blev gravid, fick höra om min kusin som hade blivit gravid på första försöket, själv hade vi försökt i två år. Jag höll masken för min kusin, men orden gjorde så jäkla ont. Däromkring kände jag att jag måste börja acceptera att jag inte kommer få uppleva att bli mamma, det kändes verkligen så då. Det var så overkligt när jag testade plus samma år i november, jag ropade på min sambo och visade hur ett spöktest ser ut. Vi tittade på testet och blev ledsna, att till och med testen jäklas med oss. Ingen av oss vågade tänka tanken att det var sant. Jag hade haft cystor som opererats bort och hade läst att cystor kan ge ett felaktigt resultat, så vi var övertygade om att det var så det var när jag gjorde två test till. Men vi var så övertygade om att det var min cysta som spelade oss ett spratt så resten av veckan när jag fortsatte testa positivt trodde vi fortfarande inte på det. Två veckor efter det ringde de från kk om min planerade operation för att ta bort cystan jag hade då, jag berättade då om de 14 test jag tagit och hon sa då att jag måste vara gravid. Men nej, jag sa att det berodde på min cysta och att det var omöjligt för jag hade haft mens (blödning av provera eftersom jag inte har mens själv). Hon ville att jag skulle komma in så de fick titta på mig men jag vägrade ta tid tidigare än 3 veckor framåt, jag orkade inte bli besviken.
Med där veckorna mådde jag illa, brösten spände och jag var yr. Vi fick mer hopp att det inte var cystan som spökade men vågade ändå inte tro. Till slut var det den snöiga dagen i december då jag skulle träffa min doktor på kk. Jag satt i väntrummet och trodde jag skulle spy av nervositet, hela rummet var fullt och de var försenade. När det var min tur så ville min doktor göra ett vul med en gång och såg då att jag var gravid i v9. Tårarna rann och jag trodde knappt det var sant. Även min doktor blev glad och sa yes! Hon hade varit orolig att jag inte kunde bli gravid (hade ätit Prego tidigare men det enda det gjorde var att göra min cysta större). Jag hade en svår graviditet men havandeskapsförgiftning men allt gick bra till slut.
Oj vad mycket det blev, det jag ville skriva var egentligen att det är ok att vara bitter och att man inte rår för det.
Jag hoppas så att du kommer bli gravid snart.
Libra
13 Oct 2014 06:33
Man känner sig så hemsk när man tänker så. Men det får man göra. Var med om samma för ett tag sen. Gissa hur glada både mannen och jag blev när tjejen nästa gång vi sågs drack öl. Puh!
Hoppas vi lyckas snart!!!
Kram
Kommentera