Här kommer jag att skriva öppet om vår resa till ett syskon. Första barnet genom IVF och syskonförsök genom FET. Vår resa började redan 2011 inför första barnet som föddes augusti 2015.
Det är så himla kul att ni är flera som är så aktiva i kommentarerna! Märker att ni själva uppskattar det. Är otroligt skönt med folk som är i samma situationen, ordagrant, men också vår lilla Mia som pussat! Helt fantastiskt och vilket hopp du inger❤ Jag är på dag 4 med sprutorna idag. Har känt ägglossningssmärtor (dragningar) idag nästintill hela dagen. Bra känsla, inget dåligt. Känns kanonbra! Att jag känner något. Mår fortfarande bra rent fysiskt. Håller med vår Libra (en annan gullig tjej som brukar kommentera) att det är sjukt jobbigt rent psykiskt. Förut hade hopp och förtvivlan en annan innebörd. Nu känns det som liv eller död. Fruktansvärt att inte få veta exakt hur det kommer sluta. Bävar så för att det inte ska gå bra. Jag har mycket negativa tankar. Jag vågar liksom inte vara för positiv. Hemskt egentligen. Vill ju försöka njuta av att vi faktiskt är där vi väntat på såååå länge. Men det är jobbigt att inte veta helt enkelt. Hoppas så innerligen att det är allas tur nu! För nu banne mig ska 2015 vara det år vi får vår efterlängtade bebis i vår famn❤Något annat jag sysselsätter mig med för att skingra tankarna, det är att scrappa julkort. Älskar som sagt julen och har såklart också börjat förbereda för första advent. Köpte lite nytt häromdan på rusta. Klockan 21 ska jag förbereda min gonal-f spruta. Återkommer strax efter 21 med dagens uppdatering över det.
3 kommentarer
Karin
06 Nov 2014 19:55
Heja dig! Hittade precis till din blogg. Börjat IVF med långa protokollet. Tar nässpray nu nedreglering, känns faktiskt helt ok. Ibland lite lätt huvudvärk och lite humör ( lite nedstämt ibland) inte så konstigt då östrogenet sänks. Försöker leva som vanligt :) Men denna v har det blivit lite för mkt socialt liv ;) så idag avbokade jag allt och bara tar det lugnt! Börjar med gonal f sprutor nästa v och ägguttag v 48. Spännande och läskigt! Hopp och vågar inte hoppas ... Låt 2015 bli ett bra år! :)
Svar:Tack! Åhh nu fick jag svar på min fråga, se din andra kommentar=) 2015!!
vagentillmammaochpappa.blogg.se
Mia
06 Nov 2014 20:19
A men gulle dig!!! <3
Känns så konstigt att vi faktiskt kanske lyckades på första försöket. Jag och min sambo har någon slags dålig karma.. För tråkigheter dras alltid till oss!!! Sedan september förra året har vi gått igenom en MS-utredning (man upptäckte förändringar i min sambos hjärna...) , en cancer utredning (jag hade en snabbt växande knöl som på MR visade sig vara en tumör av okänd karaktär..) och så slog vi till med en fertilitetsutredning med efterföljande ivf som slutkläm! Allt detta på 12 månader!!! Som tur var visade sig att vi varken hade MS eller cancer.. Eller kunde få barn på naturlig väg.. Så ni förstår ju hur otroligt det känns för oss att vi kommit så här långt!!!
Då det är pga min sambos spermier vi inte kan få barn själva så skäms han något otroligt och känner sig som världens mest misslyckade man så han har mer eller mindre förbjudit mig att berätta för NÅGON vad vi gått igenom med ivf:n. Den enda jag fick berätta för är min mamma som är barnmorska så hon är den enda jag kunnat prata med under hela den här processen... Tror det är därför din blogg varit/är viktig för mig! Jag önskar sååååå att det kommer gå lika smidigt för dig som för oss!!! Den allra värsta oron för missfall har nu lagt sig.. Är ju ändå v 13 på måndag. Och jag har haft mkt symtom hela tiden och inte en enda blödning. Men på något sätt så är jag alltid förberedd på det värsta... Som jag skrev innan händer det alltid något konstigt för oss... Men nu vet vi iaf att ett barn kan bildas av oss och kan fästa och växa i mig! Vi har UL och KUB måndag 17/11. SOM jag längtar!!!!!
Svar:Oj vilken historia! Vad mycket oro=( jag som tycker vi får alla tråkiga besked. Men ni fick iaf positivt besked att ni iaf är friska. Det får man vara glad för! Så skönt att allt verkar gå bra och att lilla skatten växer därinne. Har du berättat för andra ännu förutom din mamma om graviditeten? Förstår hur din sambo känner. Känner så igen det i min sambo. Inget liksom som man skryter om=p Min sambo har inge berättat för någon. Jag har berättat för min syster, hennes fästman, min bästa vän 2 kollegor och chefen. Men vi kommer inte berätta för ngn om ev graviditet förens första vul. Sedan vet jag inte hur vi gör om vi berättar om ivf el inte. Kan tycka att det inte spelar ngn roll, men jag kommer nog vara ganska öppen om ngn frågar.
vagentillmammaochpappa.blogg.se
Karin
08 Nov 2014 00:33
Mia: vilken historia! Underbart tillslut att ni är friska. Hälsan är ju så skör ibland och viktig. Kan verkligen tänka mig att du inte vågar hoppas när så mkt händer på samma gång! Känner igen det från en tid i våras, var sjukt mkt på kort tid. Håller tummarna för att allt går vägen. Som en klok vän sa till mig " du hade ju aldrig gått igenom allt det här med tex IVF om du inte trodde det fanns en chans". :) <3 till er alla som kämpar, hoppas och vill!
Klockan 21 ska jag förbereda min gonal-f spruta. Återkommer strax efter 21 med dagens uppdatering över det.
3 kommentarer
Karin
06 Nov 2014 19:55
Heja dig! Hittade precis till din blogg. Börjat IVF med långa protokollet. Tar nässpray nu nedreglering, känns faktiskt helt ok. Ibland lite lätt huvudvärk och lite humör ( lite nedstämt ibland) inte så konstigt då östrogenet sänks. Försöker leva som vanligt :) Men denna v har det blivit lite för mkt socialt liv ;) så idag avbokade jag allt och bara tar det lugnt! Börjar med gonal f sprutor nästa v och ägguttag v 48. Spännande och läskigt! Hopp och vågar inte hoppas ... Låt 2015 bli ett bra år! :)
Mia
06 Nov 2014 20:19
A men gulle dig!!! <3
Känns så konstigt att vi faktiskt kanske lyckades på första försöket. Jag och min sambo har någon slags dålig karma.. För tråkigheter dras alltid till oss!!! Sedan september förra året har vi gått igenom en MS-utredning (man upptäckte förändringar i min sambos hjärna...) , en cancer utredning (jag hade en snabbt växande knöl som på MR visade sig vara en tumör av okänd karaktär..) och så slog vi till med en fertilitetsutredning med efterföljande ivf som slutkläm! Allt detta på 12 månader!!! Som tur var visade sig att vi varken hade MS eller cancer.. Eller kunde få barn på naturlig väg.. Så ni förstår ju hur otroligt det känns för oss att vi kommit så här långt!!!
Då det är pga min sambos spermier vi inte kan få barn själva så skäms han något otroligt och känner sig som världens mest misslyckade man så han har mer eller mindre förbjudit mig att berätta för NÅGON vad vi gått igenom med ivf:n. Den enda jag fick berätta för är min mamma som är barnmorska så hon är den enda jag kunnat prata med under hela den här processen... Tror det är därför din blogg varit/är viktig för mig! Jag önskar sååååå att det kommer gå lika smidigt för dig som för oss!!! Den allra värsta oron för missfall har nu lagt sig.. Är ju ändå v 13 på måndag. Och jag har haft mkt symtom hela tiden och inte en enda blödning. Men på något sätt så är jag alltid förberedd på det värsta... Som jag skrev innan händer det alltid något konstigt för oss... Men nu vet vi iaf att ett barn kan bildas av oss och kan fästa och växa i mig! Vi har UL och KUB måndag 17/11. SOM jag längtar!!!!!
Karin
08 Nov 2014 00:33
Mia: vilken historia! Underbart tillslut att ni är friska. Hälsan är ju så skör ibland och viktig. Kan verkligen tänka mig att du inte vågar hoppas när så mkt händer på samma gång! Känner igen det från en tid i våras, var sjukt mkt på kort tid. Håller tummarna för att allt går vägen. Som en klok vän sa till mig " du hade ju aldrig gått igenom allt det här med tex IVF om du inte trodde det fanns en chans". :) <3 till er alla som kämpar, hoppas och vill!
Kommentera