Idag mina kära vänner har jag tänkt på något som jag säkert tror fler av er tänkt. Idag har jag tänkt mycket på om detta försök inte lyckas. Jag försöker hela tiden vara positiv och TRO att detta är vår tur. Alla förutsättningar finns. Jag är inte sjuk. Det är bara en knuff spermierna behöver! snälla snälla du som lyssnar där ute någonstans. Ge oss vårt barn och strö lite lyckostofft på oss nu. Det är vår tur nu. Jag vet inte hur jag ska hantera ett misslyckande. Jag vågar liksom inte ens tänka på det. Ju mer vi närmar oss självs insättningen ju mer allvar blir det. Får ärligt talat ont i magen och skakar av....rädsla? Lycka? Ja, det är en sarlig blandning av känslor. Läskiga känslor. I min värld finns det inget som heter att vi ska misslyckas nu. Jag tänker att nu, just nu, är det NU som vi får hjälpen. Nu eller aldrig liksom. Men jag inser att jag antagligen måste försöka sänka mina förhoppningar, ta en dag i taget och inte ta något förgivet. Vet ju att någon gång får vi ett barn. På ett eller annat sätt. Fast ta något förgivet gör jag inte längre...men jag måste sluta tro så mycket? Nä, men vad tusan...jag måste ju tro. Blir ärlig talat lite halvt galen här hemma. Det finns inget jag önskar mer just ju än att någon kom och sa- det kommer gå bra för er. Det är eran tur nu. Ni kommer lyckas med detta försöket...denna ovisshet. Den gör mest ont just nu och jag vet inte hur jag ska hantera eventuell sorg...Tycker att jag har varit så duktig på att ta en dag i taget. Men nu är det ju nära och då hoppas man ju...fy..tänk om jag kunde åka på semetser och lämna min livmoder på kliniken under tiden och vips så är allt ordnat tills jag kommer hem. Tada! Magi liksom.
Idag är en jobbig dag. Men ni ska veta vad jag känner mig så mycket starkare av att veta att folk läser här och stöttar mig varje dag i denna märkliga process.
6 kommentarer
Libra
11 Nov 2014 17:34
Det är helt OK att rädslan kommer ifatt en. Det skulle ju vara konstigt annars. Man måste må dåligt för att kunna må bra sen. Styrkan går upp och ner. Vi får verkligen hoppas att ni är en av dem som lyckas på första försöket.
Många styrkekramar
Känner igen mig
11 Nov 2014 19:07
Förstår vad du går igenom, ska göra min första insättning imorgon är det tänkt. Är så nervös att det inte ska finnas nått bra att sätta in..
Längtan
11 Nov 2014 21:27
Känner igen mig i varje ord du skriver om dina känslor. Stor kram!! Det kommer gå bra för er. Det känner jag på mig!
Natalia Richardson
12 Nov 2014 15:18
Känner igen mig i varje ord du skriver om dina känslor.
Vet inte vad jag ska säja gumman. Du kan liksom bara leva med ditt hopp glädje sorg räslan. Det är skitt tuft och jobbigt,jag vet av egen erfarenhet.
En sak som hjölpte mig var att skriva ett helt manus om denna resa. Började att skriva blogg precis som du,men blev så mycket så jag gjorde det till en bok. Nu väntar jag på svar om någon vill ge ut den.
Stor kram till dig från mig.
Karin
12 Nov 2014 22:03
Kram till dig! Känner i gen mig så väl i din text och upplevelser!! Men det är väl så att alla spektrum av känslor måste vara med i denna resa? Ibland orkar jag inte hoppas så som i somras. Då sa en god vän som också kämpat länge för sitt barn " lägg ditt hopp i någon annans hand, jag kan hoppas för dig när du inte orkar" det gick in i hjärtat :) Jag är helt ny i denna IVF värld som sagt började med gonal första sprutan ikväll! Men hoppet, dessa känslor både negativa, sorg, oro har ju funnits med ett tag. Vi får utgå ifrån att vi nån dag " får"vårt efterlängtade barn.... Eller hur? På något sätt.
Karin
12 Nov 2014 22:04
Kram och hälsning till alla här!
Kommentera